Bok recension! :)

Det här är boken  ^^

Här kommer den äntligen! :)

Som ni kanske vet så har jag läst boken Förnuft och känsla av Jane Austen.


 Boken utgavs år 1811 på engelska men publicerades först år 1959 på svenska. Det var den fjärde boken som hon skrev men det var den första som utgavs av henne. Nu har hon gett ut sammanlagt 7 böcker och en stor bok där dom har satt ihop alla sju böckerna. Boken utges av  Natur Och Kultur och pocketupplagan från 2002 är 323 sidor lång och är uppdelad på 50 kapitel!


Handlingen kretsar kring systrarna Elinors (19 år) och Mariannes (16 år) försök att hitta den stora kärleken i den 1800-talets engelska medelklassen, delvis på ett engelskt lantgods i närheten av deras stuga där de bor efter att dem har blivit utkastade av deras halvbror och hans familj efter deras fars död, delvis i London med ständiga fester och skvaller. Deras mamma, mrs Dashwood, och släktingar sir John Middleton och mrs Jennings, hjälper mer än gärna till, även om hjälpen alla gånger inte är direkt önskad.

De två systrarna blir sedan intresserade av tre män. Edward Ferrar, mannen som ser allt efter dess brister, blir Elinor intresserad av, och hon ska göra allt hon kan för att få hans uppmärksamhet. Medan Marianne hamnar i den smickrande positionen där överste Brandon och John Willoughby intresserar sig i henne. Elinor är idealen av behärskning och förnuft, medan Marianne förälskar sig handlöst i en man som visar sig inte vara det hon trodde att han var, och blir oerhört olycklig, känslosam som hon är. Elinor gör sitt bäst för att trösta henne, fastän hon själv också är förälskad och tvivlar på om hennes älskade älskar henne överhuvudtaget.

Det finns ytterligare en syster - Margret (13 år) men hon spelar en mycket, mycket liten roll i boken, så riktigt varför hon ens finns med vet jag inte.


Redan samma dag började jag läsa boken blev den liggande på hyllan, klassad som tråkig. Så det var med ett visst mått av fruktan som jag tvingade mig själv och göra "lässchemat" för att läsa färdigt boken, men när man väl kom in i den var den faktiskt inte så dålig. Man undrade vem skulle egentligen gifta sig med vem, skulle Elinor få Edwards uppmärksamhet? Och vem skulle Marianne välja?


Karaktärerna känns ofta ganska överdrivna, men för att vara en klassiker så tycker jag inte att den känns särskilt speciell. Jag förstår inte varför den är klassad som en klassiker. Boken är mycket genomtänkt, men tråkig på sina ställen. Ibland irriterande när karaktärerna handlar precis tvärt emot det sätt man själv tycker. Det är en helt okej roman, men inte den bästa jag någonsin har läst. Jag skulle helst inte rekommendera boken, bara om man har så tråkigt att man inte har något annat och göra. Det var varken min stil eller smak.

Jane Austens romaner har blivit omtyckta dels för sin humor och dels för att de upplevts som realistiska berättelser av Austens egen tid. Men hennes romaner stämplas också av ett underliggande allvar och en allmän lämplighet som gjort dem tidlösa. Nästan alla av hennes större romaner har filmatiserats och bland dem gjorda på senare år utmärker sig filmatiseringen av Förnuft och känsla med Emma Thomson.

Källor:
Wikipedia
adlibris.com
Och så självklart boken :)

Bilden är tagen: Härifrån :)